Jag citerar Görel när jag tackar Wilma för en mycket trevlig joggingtur på tumanhand i spåret. Hon har bivit så himla duktig på att springa lös. Ja alltså, jag behöver inte ha koll på henne för hon springer aldrig mer än 30 meter bort.. och kommer alltid tillbaka utan att jag behöver ropa... Förutom en gång när hon stannade o käkade gammal korv med bröd vid en grillplats.. DÅ fick jag locka henne med köttbulle.
Själva joggingen var dock värre.. i alla fall innan jag fattade varför min kondis var så otroligt dålig. Jo, hela spåret var ju täckt med is som följd av den halvsmälta snön. Omöjligt att få grepp! Men som nybörjare på springfronten var jag glad att det var hårt underlag istället för mjuk snö så jag kopplade som sagt inte var min dåliga form kom från :D
För övrigt så har jag precis blivit lämnad ensam i mitt hem för en veckas semester för min käre sambo. Just nu känns det som att han aldrig bott här.. så tomt blev det!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Om mig
- Helena
- 33 år ung, bor i Örebro med min underbara sambo Andreas och våra underbara barn Leon och Mila. Är utbildad hälsoutvecklare, diplomerad kostrådgivare och massör, men är för tillfället mammaledig och snart arbetssökande. Bloggar om händelser ur mitt liv, vardag som fest, och en del andra viktiga och oviktiga tankar. Riktigt nischat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar